pedagogisk matlagning

Förut har barnen fått följa med till varandras träning om de vill, de brukar få sällskap av andra syskon, spela DS, leka och ha jättekul i redskapsförrådet… Men nu tycker vi att de stör träningspassen mer och mer, dessutom har Isak 5-6 pass i gympasalen/vecka så det fick helt enkelt vara nog. Hinner den andra föräldern hem från jobbet i tid så är syskonet hemma. Punkt slut. Att vara hemma när mamma lagar mat är dock urtråkigt, särskilt om man har slut på speltid… För att utnyttja ensam-timmen med bara ett barn hemma, trots att det är dags att laga kvällsmat så införde jag en ny aktivitet. Pedagogisk matlagning. Typ.

Idag lagade Isak köttbullar (färdiga) och makaroner. Han fixade allting själv, listade själv ut vad han behövde, kokade, stekte, valde grönsaker, gjorde cole slaw och dukade. Det enda han egentligen behövde hjälp med var att hälla av pastan och att montera ihop matberedaren. Sedan fick jag förstås vägleda och finnas med som ett stöd men har GJORDE allt själv. Det tog nästan en timme men smakade fantastiskt. Isak var otroligt stolt och nöjd, vi fick en mysig stund tillsammans och dessutom lärde han sig massor.

Hur många köttbullar behövs?
Vilken kastrull är lagom stor till pastan?
Vilka grönsaker har vi hemma? Kan jag göra cole slaw med ananas?
Hur fungerar matberedaren? Hur blir egentligen vitkålen skivad?
Hur vet jag om pastan är färdig?

På måndag har Tindra bestämt att hon ska laga fiskbullar med potatis, för det brukar vi aldrig äta hemma hos oss. (Undrar varför? *fniss*) På onsdag ska Isak steka pannkakor för det är hans favoriträtt. (här misstänker jag att jag får hjälpa till lite mer.) Sedan har de föreslagit andra fantastiska rätter som korv med bröd, microvärmd pizza och färdig pytt i panna. Jag tänker att jag låter dem laga sina favoriter några veckor först och sedan letar jag reda på några enkla recept som de kan välja mellan. Det finns liksom gränser för hur mycket hel- och halvfabrikat som får placeras på vårt köksbord…

 

Isak gör ”action”-film

ninjago

image

Cool!

simskola och lego

Idag var det premiär för Tindras simskola. Pirrigt och nervöst, även om hon inte riktigt ville erkänna det… Ombyte, dusch och lämning gick suveränt, men efter simskolan var katastrofen ett faktum eftersom de flesta utom Tindra tog första märket. Koka kaffe var inget problem men att hoppa från kanten klassas enligt Tindra som livsfarligt… Hon grät sig genom duschen, omklädningsrummet och hela resan hem. Skruttan. Nu har hon dock något att kämpa för så träningen kanske går lättare…

Efter simskolan var det Marieberg som gällde för några ärenden och ett efterlängtat mcD-besök. (där försvann de sista snyftningarna) Jag köpte vantar och lite annat och Isak köpte en Lego-sats han längtat efter sedan december. Sedan lekte de i leklandet och jag surfade på mobilen och upptäckte att legosatsen äntligen hade kommit in till favvobutiken. Alltså lämnade vi tillbaka satsen vi köpt på BR tio minuter tidigare och åkte istället förbi EBRIX på hemvägen så Isak fick den 90:- billigare. Gissa vad han gör nu? Japp. Bygger lego.

Tindra har stängt in sig på sitt rum och låter ponnysar och zoobles träna på att hoppa från kanten…

sjuklingen

Jag kom på att jag kanske ska berätta att det är Isak som är sjuklingen och att han varit hemma från skolan idag med ”nästan-feber”, trött och hängig och utan ork till annat än att ligga i soffan och titta på gamla Ankliv-avsnitt. Han till och med somnade en stund där under filten, skrutten. Konstigt nog så steg inte tempen framåt eftermiddagen som den brukar, utan höll sig strax under 38 och framåt fyratiden var han pigg igen. Skumt. Får se hur morgondagen blir…

sugrör

image

Sjuklingen har äntligen piggnat till efter en heldag i soffan… Provsmakar den nya saften med specialsugrören. Mums!

saft

Jag är ganska säker på att jag skrivit förut om hur enkelt det är att koka saft (på mitt sätt). Bara att fylla största kastrullen med bär och en skvätt vatten, låta dem tina och sedan koka ca 10 minuter, hälla i saftsilen och sedan koka igen med lite socker.

Saftsilen? Sa jag saftsilen?

Ställningen var lätt att hitta men silduken var helt försvunnen. Jag VET att jag köpte två nya dukar i somras och att jag slängde den ena när den var utsliten men den andra, helt nya duken??? Det var bara att åka till coop för att köpa en ny. Och passa på att veckohandla också så slipper jag det imorgon…

Va? Inte säsong för saftredskap? Det är väl nu man saftar? När man inte är upptagen med att plocka och rensa???

Jag kom alltså hem igen efter dryga timmen med mjölk, köttfärs, morötter och allt annat vi behöver men utan silduk. Nöden är uppfinningarnas moder och ställningen riggades med diverse mer eller mindre kreativa nödlösningar, saften silades så småningom och färdigställdes bara två timmar senare än planerat och är nu på väg in i frysen…

Bättre begagnad silduk mottages med största tacksamhet för i vårt hus har vi saftsäsong året runt och vill inte vänta till augusti.

kaninkalas

Hurra hurra hurra!

Idag fyller kaninerna ETT ÅR vilket naturligtvis skulle firas med tårta och trumpeter… typ.
Barnen gjorde varsin kanintårta av skivat äpple, skivad morot och vitkål stansad till hjärtan. Det hela pyntades med kaningodis och nalleformade kaninkex. De sjöng och hurrade för sina kaniner och gav dem en glassformad mineralsten att gnaga på. Kalas kalas!

    

Tindra frågade:
-Snälla Mamma, kan vi inte göra såna här tårtor VARJE gång som kaninerna fyller år???
…Det är inte mycket som krävs för att göra en vanlig måndag till en fest!

Skåprensning

Idag fick vi lunchgäster. Jag älskar att ”fixa” när vi har gäster (och annars också!) men den här gången ändrades INGET av det faktum att vi var dubbelt så många vid bordet. Jo förresten, vi åt inte i köket, för det hade blivit för trångt. Men vi åt samma ugnsgratinerade falukorv som vi hade planerat, samma morotsstavar, ananassallad och gröna sojabönor, inget finporslin, inga servetter, inte ens tända ljus! Till efterrätt/fika plockade jag fram en halv pepparkaksrulle från frysen och en av julens tusen chokladaskar…

Jag tyckte först att det kändes lite halvsunkigt, men nej förresten, det var ganska skönt och avslappnat! Slapparsöndag. Nästa gång blir det fil och flingor… *fniss*

photoshop

Jag sitter och myser med att redigera gamla bilder som blivit bortglömda. Jag redigerar alltid alla bilder som skickas för utskrift. ALLTID. ALLA. Det tar förstås sin tid men jag tycker att det är värt det.

Ibland får jag frågan varför jag photoshopar bilderna, om barnen inte duger som de är, om inte verkligheten är tillräckligt vacker… Det är inte det det handlar om.  Även om vi har en bra kamera och David är en duktig fotograf så är det inte alltid ”verkligheten” som hamnar på bild. Verkligheten är inte grynig med bleka färger. Verkligheten är klar och vacker! När jag arbetar i photoshop så återskapar jag den verkligheten. Vissa bilder arbetar jag mycket med men oftast räcker det att beskära och ljusa upp, kanske också fixa färger och kontrast. Visst händer det att jag tar bort snorkråkor och kaksmulor från barnens ansikten om det är ”perfekta porträttbilder” som jag kanske till och med beställer förstoringar på, men det likställer jag med att snyta dem INNAN fotot tas…

Här ser ni två ganska dåliga bilder, förmodligen tagna med kompaktkameran och dessutom av mig! *skratt* och hur de sedan ser ut efter min redigering.

Det är därför jag redigerar!