Förut har barnen fått följa med till varandras träning om de vill, de brukar få sällskap av andra syskon, spela DS, leka och ha jättekul i redskapsförrådet… Men nu tycker vi att de stör träningspassen mer och mer, dessutom har Isak 5-6 pass i gympasalen/vecka så det fick helt enkelt vara nog. Hinner den andra föräldern hem från jobbet i tid så är syskonet hemma. Punkt slut. Att vara hemma när mamma lagar mat är dock urtråkigt, särskilt om man har slut på speltid… För att utnyttja ensam-timmen med bara ett barn hemma, trots att det är dags att laga kvällsmat så införde jag en ny aktivitet. Pedagogisk matlagning. Typ.
Idag lagade Isak köttbullar (färdiga) och makaroner. Han fixade allting själv, listade själv ut vad han behövde, kokade, stekte, valde grönsaker, gjorde cole slaw och dukade. Det enda han egentligen behövde hjälp med var att hälla av pastan och att montera ihop matberedaren. Sedan fick jag förstås vägleda och finnas med som ett stöd men har GJORDE allt själv. Det tog nästan en timme men smakade fantastiskt. Isak var otroligt stolt och nöjd, vi fick en mysig stund tillsammans och dessutom lärde han sig massor.
Hur många köttbullar behövs?
Vilken kastrull är lagom stor till pastan?
Vilka grönsaker har vi hemma? Kan jag göra cole slaw med ananas?
Hur fungerar matberedaren? Hur blir egentligen vitkålen skivad?
Hur vet jag om pastan är färdig?
På måndag har Tindra bestämt att hon ska laga fiskbullar med potatis, för det brukar vi aldrig äta hemma hos oss. (Undrar varför? *fniss*) På onsdag ska Isak steka pannkakor för det är hans favoriträtt. (här misstänker jag att jag får hjälpa till lite mer.) Sedan har de föreslagit andra fantastiska rätter som korv med bröd, microvärmd pizza och färdig pytt i panna. Jag tänker att jag låter dem laga sina favoriter några veckor först och sedan letar jag reda på några enkla recept som de kan välja mellan. Det finns liksom gränser för hur mycket hel- och halvfabrikat som får placeras på vårt köksbord…
