hemlängtan?

Jovisst längtar jag hem. Jag har dock ganska mycket roligt att göra här i Dallas och tiden rullar på fort. Jobbdagarna blir långa och sedan blir det i regel mat på någon restaurang med någon från Atlas. Nu i helgen har jag försökt sätta personbästa i shopping med ganska bra resultat. Alla här är väldigt hjälpsamma, trevliga och måna om att man ska ha det bra så jag trivs bra trotts att jag normalt inte gillar storstäder. Dallas är en STOR stad. Ska bli skönt att komma hem till lugnet men framför allt till familjen. Nu på kvällen blir det lätt ganska tråkigt att bara sitta själv och inte ens kunna ringa hem på grund av tidsskillnaden. Nu ska jag nog passa på att ta en tur ner till gymmet. Ska man äta maten här får man allt se till att röra lite på sig också även om det går att ät skapligt nyttigt om man vill.

framme i dallas

Det tar sin lilla tid att ta sig till Dallas. Nu är jag dock framme. Dags att sova snart. Klockan är visserligen bara 20 här men min kropp säger 03…

gruvan

Idag har jag varit i gruvan hela dagen. Här kommer några bilder. Dock har jag bara fotat med mobilen så det är väl inga toppenbilder… Man känner sig ganska liten bland maskiner i den här storleken och maskinerna ser dessutom ganska pyttiga ut i förhållande till gruvan som är drygt 300 meter djup och om jag mins rätt 7×3 km.image

image

image

image

image

image

godmorgon från riga

Dagen började tidigt. 03:45 hämtade taxin mig för avfärd mot Arlanda. Nu sitter jag i Riga och väntar ett par timmar innan nästa plan tar mig vidare till Kiev. Sen blir det en liten taxiresa till på ca 3,5 timmar till något litet samhälle utanför Poltava som jag just nu inte kommer på namnet på.

20121009-101034.jpg

jobbigt?

Idag vid lunchen frågade några förskolebarn:
-Mia, är det inte jobbigt att vara fröken hela dagarna?
Det visade sig att deras fråga grundade sig i att jag fyllt på karotterna fyra gånger och potatisen var slut igen… Söt omtanke tycker jag.
Jag har världens bästa jobb men ibland vill även jag äta färdigt i lugn och ro…

hoppsan

Jag tog med mig lite (=massvis) jobb hem för att få gjort nu när David är på badhuset med barnen. För en minut sedan blev jag färdig och tyckte att jag åstadkommit mycket på kort tid. Jag hade ju räknat med att sitta hela förmiddagen… Tills jag tittade på klockan och insåg att jag jobbat oavbrutet i 3,5 timmar. Det är inte alls dags för förmiddagskaffe utan hög tid för lunch! Hoppsan.

När man måste sitta inne och jobba en solig lördag är det ju tur att man har ett så kul jobb att man inte märker att tiden går…

fredagsmys

Sovmorgon. Lugn morgon. Mamman anländer till arbetsplatsen i god tid för en fika i lugn och ro innan arbetspasset börjar.

Ha! Precis där slutar lugnet och kaoset tar vid. När höstförkylningarna slagit till med full kraft och vikarieförmedlingen inte fungerar läggs ”tidspussel” till förskollärarnas arbetsuppgifter. Ett pussel som måste läggas trots att flera av bitarna saknas. Vi slår samman avdelningar, hoppar över raster och arbetar övertid för att fylla luckorna. Flexibel och snäll hör till förskollärarens viktigaste egenskaper. Samt gärna förmågan att trolla med knäna.

Idag skulle jag sluta klockan fyra men stressade istället iväg tidigare och hämtade mina egna barn (David är borta ikväll) för att snabbt ta dem med tillbaka till jobbet innan kollegorna slutade 15.30 och sedan arbeta till kvart i sex. Två timmar övertid en fredagskväll var inte precis vad någon av oss hade tänkt sig då alla (inklusive jag själv) var ganska trötta och griniga men kvällsmatens microvärmda rester kompenserades med chips och grönsaksdip i TV-soffan vilket trots allt var en ganska skön avslutning på en ganska jobbig dag…

Nu sover barnen, kvällsmaten är undanplockad, de våta ytterkläderna upphängda och  ryggsäckarna uppackade.  Spåren av en stressig dag är snart helt utsuddade och jag siktar på sängen.