Hemma hos oss…

De älskade barnen diskuterar hur otroligt söta de var när de var små och jag påpekar att jag tycker att de fortfarande är söta.

Tindra: Men DU mamma, du är inte söt. Du är för stor för att vara söt!
Isak: Mmm, men du är ÄNDÅ en bra mamma.

Tur det. Att man kan vara en bra mamma även om man är för stor för att vara söt…

Jag är så trött på pedagogiskt material som är totalt opedagogiskt. Varför måste alla spel, böcker mm som är tänkta som språk-, läs- och skrivträning för barn vara dåliga översättningar av ogenomtänkta uppgifter totalt utan anpassning för vare sig åldern på de tänkta användarna eller det svenska språket?

Tindra älskar pysselböcker, helst de med skolförberedande inslag men det är svårt att hitta vettiga sådana. För ett tag sedan fick hon en som var för åldern 4-6 år där hälften av uppgifterna gick ut på att skilja på sj- och tj-ljuden. Jo tjena! Idag fick hon ett spel till DS-en (från fyra år) där hon skulle lyssna efter första ljudet/bokstaven i varje ord. Skinka och hjälm till exempel. Jättelätt… Dessutom började de flesta orden på dubbelkonsonant vilket är mycket svårare att urskilja och för att ”underlätta” ytterligare lästes alla ord betonade på första vokalen istället för första ljudet. klooooocka, griiiiis osv. Jag blir så irriterad.

Jag kan tillägga att Tindra är ovanligt språligt medveten för sin ålder och klarar ofta uppgifter tänkta för sexåringar men bokens sj- och tj- ljud ligger på 7-8 åringsnivå och spelets skinka och hjälm (ham och helmet)  är tydliga exempel på hur det blir när man bara översätter något rakt av utan anpassning istället för att kosta på sig att välja andra ord och rita lite nya bilder…

Det är inte lätt att vara Tindra just nu. Hon har det ganska besvärligt med sig själv, allt blir fel och dagarna är en enda lång rad av besvikelser, tårar och utbrott.

Hennes självkänsla är låg och hon är inte riktigt klar över sin identitet. Hon söker uppmärksamhet hela tiden men på fel sätt. Hon vet inte riktigt om hon är (och om hon vill vara) stor eller liten. Hon blir rasande över orättvisor som hänger ihop med åldersskilnaden syskonen emellan, men vill samtidigt vara vår lilla bebis som blir buren, får hjälp med påklädning etc. Hon tramsar, krånglar och pratar bebisspråk för att få uppmärksamhet.

Kissproblemen har återvänt. Vi påminner henne, men hon behöver absolut inte gå på toaletten. Vi tjatar på henne och hamnar i konflikt eller ”litar” på henne och hon kissar på sig. Hon kan till och med redan HA kissat på sig men ändå envist hävda att hon inte alls behöver gå på toaletten… Vi är jättenoga med att berömma henne de gånger hon faktiskt går på toaletten eller ”erkänner” att hon kissat på sig, det är ju inte olyckorna vi är trötta på utan konflikterna, vilket vi är mycket tydliga med.

Hon trotsar över lag ganska mycket just nu, försöker tänja på gränserna för att kontrollera var vi föräldrar står i relation till henne. Hon vill inte klä på sig, vill inte gå och kissa, vill inte duka undan tallriken… Dagarna fylls av konflikter och det är inte alltid så lätt att behålla fattningen. Vi är ju två vuxna hemma och kan turas om för att spara på tålamodet, men det börjar ändå bli ganska tröttsamt. Vi är noga med att ha samma regler och är väldigt konsekventa. Vi är också noga med att kort men tydligt förklara för henne varför vi har vissa regler och vad konsekvenserna av hennes handlande blir men hon klarar inte av att backa. Både att korrigera sitt beteende och att erkänna eller be om ursäkt är som oöverstigliga hinder för henne. Hon vet att hon har gjort fel men vet inte hur hon ska göra för att ”allt ska bli bra igen”. För att inte tappa ansiktet så ignorerar hon oss och upprepar istället sitt beteende.

Dessutom är det jobbigt för henne att ha eget rum. Hon älskar sitt nya rum och är väldigt stolt över det men att ta hem kompisar är jobbigt eftersom rummet är hennes ”revir” och hon har ganska stark integritet. Hon vill bestämma över allt som sker i rummet och det är väldigt påfrestande för henne att bevaka sina saker och kompisen samtidigt som hon utvecklar och styr leken. Hon blir väldigt trött och efter en liten stund vill hon helst vara ifred i sitt rum. Hon drar sig undan leken samtidigt som hon ändå vill ha kontroll över den och hennes distans i leken gör att hon ofta känner sig utanför och övergiven när de andra barnen fortsätter utan henne. Det här märkte vi inte alls av när de hade gemensamt lekrum, och utomhus går det också bättre.

Det är visserligen besvärligt att vara Tindras föräldrar just nu men framför allt är det besvärligt att vara Tindra. Alla konfliker, besvikelser och misslyckanden gör henne otroligt trött och hon skulle behöva sova middag för att orka ordentligt. Kvällarna är extra jobbiga då hon är helt slut redan klockan fem och sedan går på ren vilja. Vi älskar våra barn så förtvivlat mycket men det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra för att stötta och hjälpa. Jag tycker så fruktansvärt synd om henne när jag ser att hon mår dåligt. Jag vill bara ta henne i min famn och med min kärlek och mina armar skydda henne från allt ont. Tyvärr räcker det inte.

Älskade barn, tillsammans måste vi vandra de slingrande, snåriga stigarna.
Jag kan inte bära dig, jag kan inte skydda dig från allt ont, men jag kan göra dig sällskap, ta dig i handen och leda dig den väg som jag tror är den rätta. Älskade barn,  jag lovar att jag aldrig släpper taget om din lilla hand hur många gånger du än snubblar och faller. Jag finns här för dig och jag älskar dig. Alltid.

Idag har vi köpt en ny bil! Eller ny och ny… men en ersättare för Disel-Doris. David tittade på den själv men barnen var med när vi skulle hämta hem den. (Mer utförlig information och foto kommer säkert så småningom, själv vet jag att det är en Golf och att den är mörkt grå-blå.)

Tindra satt tyst i tankar på ditvägen och frågade sedan både upprört och bekymrat: -MEN MAMMA, HUR SKA VI FÅ UT BILEN UR AFFÄREN??? Varpå jag och Isak bredde på om en stor kundvagn, extra bred kassa och slutligen en gigantisk plastpåse… Hon tittade storögt på oss en stund innan hon insåg att vi skämtade och alla tre kiknade av skratt. Avslutningsvis drog hon själv slutsatsen att bilaffärer inte ser ut på samma sätt som vanliga affärer. Nä precis. En erfarenhet rikare.

Överblivna tapetrester är onödigt att slänga tyckte Tindra och bestämde sig för att rita ”proppfullt” på baksidan. Hon började med solen till höger, den har huggtänder, sedan kom den vänstra solen som har fullt med sår eftersom huggtändersolen bet den (undrar om det har att göra med Morfars valp som bet sönder Isaks nya tröja?) Sedan ritade hon ”en jättelöjlig knasboll” ovanför, fortsatte med en prinsessa utan armar och ben och slutligen en starwarsgubbe. Slutligen och slutligen… Innan hon ansåg sig färdig var hela pappret fyllt av figurer och krumelurer, men som så ofta när det gäller barnteckningar är resan både viktigare och vackrare än målet. Figurerna drunknade helt enkelt i varandra.

En skön morgon med mys i dubbelsängen. Överpedagogiska mamman kollar fyraåringens språkliga medvetenhet med några ordlekar, bland annat turades vi om att komma på ord som börjar på en bestämd bokstav.

Tindra: Vad börjar på SSSS?

Mamman: Hm… sssspagetti!

Tindra: Ja, och sssuttbullar!!! (köttbullar!)

Det är inte lätt att ligga ett år före i medvetenheten men ett år efter i uttalet… jag höll på att skratta ihjäl mig.

Tindra är som ni kanske redan vet väldigt sugen på sitt EGET rum. Hon hjälper givetvis glatt till att riva lekrummet. Själv börjar jag tröttna lite på tidigare ägare som limmat tapeterna fläckvis med superlim och delvis helt skippat limmet. Blir nog till att bara riva det som sitter löst och kasta upp en renoveringstapet. Taket ska riktas en aning eftersom det skiljer FYRA centimeter i höjd och brädorna inte är parallella för fem öre. Golvet ska också bytas eftersom den som la in laminatet borde ha anlitat någon som vet hur man gör.

Tindra slog in ett paket inför ett kommande födelsedagskalas. Hon skulle skriva TILL TUVA FRÅN TINDRA och behövde hjälp med bokstäverna i ordet FRÅN.

F… R…
Åh, första bokstaven i Felicia och NÄST SISTA i mitt namn (hade hon koll på det?) det är bra för Felicia och jag är ju kompisar!

Barns logik.
Jag tycker att det är fantastiskt att hon vet var i hennes namn bokstaven R finns och att hon dessutom blixtsnabbt kan benämna den med ”näst sist”, något som jag tycker ligger på sexårsnivå. Men att hon kopplar ihop bokstäverna med hennes och Felicias vänskap när paketet är till Tuva det tycker jag är makalöst fascinerande. Vad hade det med saken att göra? Varför är det bra att de två första bokstäverna i ordet FRÅN återfinns i deras namn? Sötnos.

Idag har vi firat Tindra. Jag har varit hemma och vabbat med T och I medan Mia har jobbat från 8 till 20. Innan Mia åkte i morse passade vi på att väcka Tindra med paket och sång.I ett av paketen fick hon spelet Twister. Snacka om att jag kommer ha träningsvärk imorgon…