Hemma hos oss…

Som förälder är livet allt som oftast en riktig cirkus, men idag var vi på cirkus av annat slag. Cirkus Maximum. En cirkus som tog andan ur hela familjen.
Alla hade vi våra olika favoriter men helt klart var att alla nummer var både genomtänkta och välarbetade, och vi hade en riktig toppenkväll.

De älskade barnen diskuterar hur otroligt söta de var när de var små och jag påpekar att jag tycker att de fortfarande är söta.

Tindra: Men DU mamma, du är inte söt. Du är för stor för att vara söt!
Isak: Mmm, men du är ÄNDÅ en bra mamma.

Tur det. Att man kan vara en bra mamma även om man är för stor för att vara söt…

Stora A och lilla A är här på playdate, de leker med Duplo och lilla A har byggt ett fängelse (bara för tjuvar). Följande konversation hördes mellan honom och T:

-Hej, jag vill vara i fängelset.
-Är du en tjuv?
-Ja.
-Ok, då får du komma in!

Jag har nog sett för mycket deckare och kriminalare på sista tiden för jag trodde det gick till på ett helt annat sätt… Tänk så fel jag hade.

Idag har vi köpt en ny bil! Eller ny och ny… men en ersättare för Disel-Doris. David tittade på den själv men barnen var med när vi skulle hämta hem den. (Mer utförlig information och foto kommer säkert så småningom, själv vet jag att det är en Golf och att den är mörkt grå-blå.)

Tindra satt tyst i tankar på ditvägen och frågade sedan både upprört och bekymrat: -MEN MAMMA, HUR SKA VI FÅ UT BILEN UR AFFÄREN??? Varpå jag och Isak bredde på om en stor kundvagn, extra bred kassa och slutligen en gigantisk plastpåse… Hon tittade storögt på oss en stund innan hon insåg att vi skämtade och alla tre kiknade av skratt. Avslutningsvis drog hon själv slutsatsen att bilaffärer inte ser ut på samma sätt som vanliga affärer. Nä precis. En erfarenhet rikare.

I går regnade det. MYCKET.
Isak tittade ut genom fönstret och utbrast: ”Oj, kolla vilket SPÖVÄDER!!!”

Jodå, visst var det spöväder allt. *fniss*

Isak älskar som bekant djur av alla slag och har verkligen djur-radar. Igår när vi var ute i trädgården hittade han något slags insekter ömt fastklamrade vid varandra. Han konstaterade glatt att de parade sig och stod fashinerad och såg på i flera minuter, jätteintresserad trots att djuren egentligen bara satt stilla på ett grässtrå. När jag tyckte att vi kunde gå vidare till bilen eftersom vi skulle åka iväg ville han absolut stanna kvar tills de parat sig färdigt.
-OK, men vi kan ju inte stå här hur länge som helst, jag vet inte hur lång tid det tar, kanske tar hela dan!? tyckte jag.
-OJ! Jag visste inte att det tog sååå lång tid när insekter parar sig, jag trodde det gick snabbt. Det går väl snabbt när människor parar sig?

…

Eh, vad svarar man på det? Jajemen, fyra sekunder!
Men jösses, han har aldrig någonsin (högt) funderat över ”hur bebisen kommer in i mammans mage” och så kommer detta! ”…när människor parar sig…” Hoppsan.
På tal om blommor och bin så måste ni bara läsa DET HÄR sanslöst roliga inlägget hos Woopsie Daisy, jag skrattade så jag grät.

Igår var vi hemma hos Farmor och Farfar i Odensbacken. Det pågick en fotbollsmatch på planen brevid och Tindra var lite sugen på att vara med. Vi kikade genom staketet och Tindra konstaterade att hon var för liten, de var ”nästan vuxna” och dessutom hade hon ju inga fotbollskläder! Sötnosen.
Hon stod alldeles tyst och tittade på matchen en stund och frågade sedan: Mamma, varför skriker de ”kom igen gubbar?” och funderade lite på om det handlade om ”gubbarna” som satt på åskådarbänken eller kanske till och med jordgubbar? Jag förklarade och hon var ganska nöjd med svaret.
Sedan gick vi tillbaka hem till Farmor och Farfar för att spela lite fotboll vi också. Isak ville också vara med och Tindra förklarade för honom: Mamma och jag låsas att vi är killar och så skriker vi ”kom igen gubbar” då menar vi att vi ska vara med ordentligt och vinna matchen.
Sagt och gjort, vi passade, sköt och skrek ”kom igen gubbar” för full hals! Tindra tröttnade dock efter en minut eftersom hon inte fick ha bollen precis hela tiden…

En skön morgon med mys i dubbelsängen. Överpedagogiska mamman kollar fyraåringens språkliga medvetenhet med några ordlekar, bland annat turades vi om att komma på ord som börjar på en bestämd bokstav.

Tindra: Vad börjar på SSSS?

Mamman: Hm… sssspagetti!

Tindra: Ja, och sssuttbullar!!! (köttbullar!)

Det är inte lätt att ligga ett år före i medvetenheten men ett år efter i uttalet… jag höll på att skratta ihjäl mig.

Jag börjar inse att våra barn kanske inte är riktigt som andra.

Som ni vet hade jag inte klippt mig på LÄNGE, jag hade helt enkelt inte haft tid/sett till att boka en klipptid och när jag väl (efter ett år) gjorde det så fick jag vänta fem veckor. Igår var det äntligen dags och jag ville inte missa den för allt i världen, det spelade ingen roll att Isak hade lite feber, att avboka och vänta ytterligare fem veckor var inte ett alternativ. Alltså förklarade jag läget för sjuka sonen (som godkände) sedan packade jag ner lite fika och DS-en, packade in barnen i bilen och åkte iväg. Naturligtvis fick vi gå några kvarter från parkeringen till salongen men med Isak i Tindras vagn och med Tindra som en liten apunge på höften gick det fint. Framme hos frisören satte jag Tindra på en stol, (Isak satt kvar i vagnen) packade upp fika, vatten och dataspel och letade reda på några bamsetidningar.

Sedan satte jag mig i frisörstolen. Sa jag att jag hade mycket hår? Det har jag inte längre, jätteskönt! Men mycket hår tar också lång tid att bli av med. Efter ungefär en timme var jag färdig! På den tiden hade Tindra kommit en gång och bett mig öppna hennes vattenflaska och två gånger för att se frisyren ta form. Isak frågade en gång när det var hans tur att spela och en gång vilken veckodag det var. (godissugen) Resten av tiden satt de snällt på sina platser och fikade, läste och lekte. Inte ett tjat, inte ett gnäll, de frågade inte ens om jag inte var klar snart! Frisören hade aldrig sett något liknande. När jag reste mig för att betala plockade de ihop sakerna och gjorde sig klara att gå. Isak sa att jag var jättesnygg och Tindra höll upp dörren så att jag kunde baxa ut vagnen med sjuklingen i. Sedan gick vi tillbaka till bilen och åkte hem. Makalöst.

Jag vet att vi har ovanligt snälla och duktiga barn, det är inte många 4- och 6-åringar som finner sig i att bara VÄNTA i en timme, och det trodde jag knappt att dessa guldklimpar skulle heller. De är helt enkelt fantastiska!
Idag fick de varsin belöning för sitt fenomenala uppförande, Isak fick en legosats och Tindra nya pärlor. Det var de helt klart värda men det var INTE en del i dealen, utan bara en glad överraskning.
Vi brukar inte kräva att de ska följa med på sådana saker, och när de är sjuka är de definitivt hemma och vilar, men här tyckte jag inte att jag hade något alternativ. Ja, hade Isak varit riktigt dålig hade vi inte åkt, naturligtvis inte, och nästa gång ska jag vara ute i riktigt god tid så jag får en kvällstid och inte behöver ta med barnen. Det är ju dumt att utmana ödet! *fniss*

Imorgon ska vi åka på utflykt. I flera månader har Isak bett om att få gå på museum (för att titta på skelett, det är tydligen det enda man gör på ett museum *fniss*) och imorgon är det äntligen dags. Vi gör en dagstur till Stockholm och Naturhistoriska. Tindra som trodde att hon var först med att höra nyheten hojtade glatt till Isak:

-Imorgon ska vi åka till dinosaurielandet!

Ja, eller hur: Skojlandet, Lek-& Buslandet och… dinosaurielandet.

Vi hoppas på en skojig dag, det är länge sedan vi (vuxna) var där så många av utställningarna är nya för oss. Tindra blev ledsen när vi berättade att Isak och David ska gå på bio där (cosmonova) men att hon är för liten eftersom de har femårsgräns, men jag har lovat att vi ska äta glass eller något annat gott medan vi väntar på killarna. Ikväll undrade hon om bara killar får gå på ”den bion”. Skruttan.