IDAG fick Tindra en kallelse till audiologen med posten. Hon ska vara där IMORGON klockan 14.00. Passar inte tiden ska den avbokas senast dagen innan, på telefontid fram till klockan 14.00 eller via websidan fram till klockan 16.00 annars ska vi betala straffavgift på 150:-

Men hallå. För det första kanske föräldrarna behöver få kallelsen mer än ett dygn i förväg för att kunna anpassa sitt schema? De flesta har ju ett arbete vid sidan av själva föräldraskapet… För det andra kanske man inte kan begära att alla är hemma före klockan 14.00 för att ta emot posten och hinna avboka innan telefontiden är slut? Nu är måndagar min tidiga dag och dessutom råkade jag öppna posten direkt när vi kom hem så eftersom vi har tillgång till internet lyckades jag avboka tiden med 35 minuter till godo. Hurra. Jag bara undrar hur de tänker. De lär ju få ganska många outnyttjade tider med det här systemet…

Jag kanske behöver tillägga att vi annars är nöjda med vården i allmänhet och barnvården i synnerhet… När vi väl är där.

-Jag har inget att städa, mitt rum är redan så fint det kan bli! sa Isak blixtsnabbt.
Efter en snabb kontroll visa det sig vara alldeles riktigt. Rummet var i toppskick och han visste det utan att gå och kolla. Grejen är att det inte är första gången. Sedan han fick ett eget rum (med suverän förvaring) håller han rummet i ständigt toppskick. Sexåringen har verkligen lärt sig att det lönar sig att städa undan direkt efter leken, framför allt för att få plats för nya lekar. Helt fantastiskt!

…sen kan man ju undra varför han slänger jackan på golvet, eller varför han inte plockar undan de lekar som spritt sig utanför hans rum, men jag kommenterar det inte, jag njuter av det han faktiskt GÖR istället.

Nedan lite bilder från eftermiddagen…

Nu hoppas vi på en någorlunda lugn natt, de senaste två har varit en aning odrägliga, både för sonen och hans föräldrar.

Tindra: Men DU mamma, du är inte söt. Du är för stor för att vara söt!
Isak: Mmm, men du är ÄNDÅ en bra mamma.

Tur det. Att man kan vara en bra mamma även om man är för stor för att vara söt…

Nu ska vi läsa bamsetidning. Igår hade vi bamsemarathon och läste sex tidningar, varav ett dubbelnummer. Jag fick skavsår i halsen… men mysigt är det.

”Tack Morfar för att du hjälpte mig att köpa möblerna! Jag sover jätteskönt i sängen och i trädet har fåglarna fått flytta in! /Isak”

Vissa drar fram mer grejer än andra…

Tindra älskar pysselböcker, helst de med skolförberedande inslag men det är svårt att hitta vettiga sådana. För ett tag sedan fick hon en som var för åldern 4-6 år där hälften av uppgifterna gick ut på att skilja på sj- och tj-ljuden. Jo tjena! Idag fick hon ett spel till DS-en (från fyra år) där hon skulle lyssna efter första ljudet/bokstaven i varje ord. Skinka och hjälm till exempel. Jättelätt… Dessutom började de flesta orden på dubbelkonsonant vilket är mycket svårare att urskilja och för att ”underlätta” ytterligare lästes alla ord betonade på första vokalen istället för första ljudet. klooooocka, griiiiis osv. Jag blir så irriterad.

Jag kan tillägga att Tindra är ovanligt språligt medveten för sin ålder och klarar ofta uppgifter tänkta för sexåringar men bokens sj- och tj- ljud ligger på 7-8 åringsnivå och spelets skinka och hjälm (ham och helmet)  är tydliga exempel på hur det blir när man bara översätter något rakt av utan anpassning istället för att kosta på sig att välja andra ord och rita lite nya bilder…

För några dagar sedan fick vi in lite äckliga fruktflugor. Ni vet de där vidriga små krypen man nästan alltid får in i slutet av sommaren och som är så svåra att bli av med. Ena dagen är de tre och nästa dag 30… Jag ställde ett glas med vinäger-vatten-diskmedel på diskbänken och fångade raskt 19 stycken. Jag tömde glaset och gjorde en ny laddning, men den verkade totalt ointressant. Jag rensade fruktfatet, gick ut med den nästan tomma soppåsen, skurade sopkärlen, gjorde rent silen i diskhon… fortfarande inga flugor. Jag gjorde ytterligare en omgång dödsfälla och ställde ett glas brevid den tomma men tydligen intressanta soppåsen och ett brevid fruktskålen. Fortfarande inte en enda fluga. Däremot verkade de nu tappat intresset för den tomma soppåsen, istället cirkulerade alla kring frukten.

Då ställde jag glaset MITT I fruktfatet istället. Ha, där fick dom! På tio minuter fångade jag sju stycken och nu kan jag faktiskt inte se en enda levande fluga. Seger?

Hennes självkänsla är låg och hon är inte riktigt klar över sin identitet. Hon söker uppmärksamhet hela tiden men på fel sätt. Hon vet inte riktigt om hon är (och om hon vill vara) stor eller liten. Hon blir rasande över orättvisor som hänger ihop med åldersskilnaden syskonen emellan, men vill samtidigt vara vår lilla bebis som blir buren, får hjälp med påklädning etc. Hon tramsar, krånglar och pratar bebisspråk för att få uppmärksamhet.

Kissproblemen har återvänt. Vi påminner henne, men hon behöver absolut inte gå på toaletten. Vi tjatar på henne och hamnar i konflikt eller ”litar” på henne och hon kissar på sig. Hon kan till och med redan HA kissat på sig men ändå envist hävda att hon inte alls behöver gå på toaletten… Vi är jättenoga med att berömma henne de gånger hon faktiskt går på toaletten eller ”erkänner” att hon kissat på sig, det är ju inte olyckorna vi är trötta på utan konflikterna, vilket vi är mycket tydliga med.

Hon trotsar över lag ganska mycket just nu, försöker tänja på gränserna för att kontrollera var vi föräldrar står i relation till henne. Hon vill inte klä på sig, vill inte gå och kissa, vill inte duka undan tallriken… Dagarna fylls av konflikter och det är inte alltid så lätt att behålla fattningen. Vi är ju två vuxna hemma och kan turas om för att spara på tålamodet, men det börjar ändå bli ganska tröttsamt. Vi är noga med att ha samma regler och är väldigt konsekventa. Vi är också noga med att kort men tydligt förklara för henne varför vi har vissa regler och vad konsekvenserna av hennes handlande blir men hon klarar inte av att backa. Både att korrigera sitt beteende och att erkänna eller be om ursäkt är som oöverstigliga hinder för henne. Hon vet att hon har gjort fel men vet inte hur hon ska göra för att ”allt ska bli bra igen”. För att inte tappa ansiktet så ignorerar hon oss och upprepar istället sitt beteende.

Dessutom är det jobbigt för henne att ha eget rum. Hon älskar sitt nya rum och är väldigt stolt över det men att ta hem kompisar är jobbigt eftersom rummet är hennes ”revir” och hon har ganska stark integritet. Hon vill bestämma över allt som sker i rummet och det är väldigt påfrestande för henne att bevaka sina saker och kompisen samtidigt som hon utvecklar och styr leken. Hon blir väldigt trött och efter en liten stund vill hon helst vara ifred i sitt rum. Hon drar sig undan leken samtidigt som hon ändå vill ha kontroll över den och hennes distans i leken gör att hon ofta känner sig utanför och övergiven när de andra barnen fortsätter utan henne. Det här märkte vi inte alls av när de hade gemensamt lekrum, och utomhus går det också bättre.

Det är visserligen besvärligt att vara Tindras föräldrar just nu men framför allt är det besvärligt att vara Tindra. Alla konfliker, besvikelser och misslyckanden gör henne otroligt trött och hon skulle behöva sova middag för att orka ordentligt. Kvällarna är extra jobbiga då hon är helt slut redan klockan fem och sedan går på ren vilja. Vi älskar våra barn så förtvivlat mycket men det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra för att stötta och hjälpa. Jag tycker så fruktansvärt synd om henne när jag ser att hon mår dåligt. Jag vill bara ta henne i min famn och med min kärlek och mina armar skydda henne från allt ont. Tyvärr räcker det inte.

Älskade barn, tillsammans måste vi vandra de slingrande, snåriga stigarna.
Jag kan inte bära dig, jag kan inte skydda dig från allt ont, men jag kan göra dig sällskap, ta dig i handen och leda dig den väg som jag tror är den rätta. Älskade barn,  jag lovar att jag aldrig släpper taget om din lilla hand hur många gånger du än snubblar och faller. Jag finns här för dig och jag älskar dig. Alltid.

En skön sak som David och jag konstaterade i morse när vi funderade på vad som skulle bli gjort innan de anlände var att städningen kunde vänta till kvällen. Jag älskar känslan av att hemmet är ”tillräckligt snyggt” för besök så att jag kan städa undan när barnen lekt färdigt istället för innan de kommer… Jag svängde runt med dammsugaren lite snabbt bara (välbehövligt med tanke på pärlsockret från gårdagens bullbak) och David målade lite i Isaks rum istället.