kaniner 2

De underbart söta kaninerna har nu bott hos oss i fyra dagar och vi har hunnit bekanta oss ordentligt med varandra. Några namn har de ännu inte fått, men barnen har bestämt att den svarta är Tindras och den grå Isaks. Kaninerna är ganska olika till sättet, den grå kaninen är mycket mer framåt än den svarta, kommer fram och äter ur handen, nosar på oss, tar moroten från den svarta osv. Den svarta kaninen sitter helst i boet eller i ett hörn och trycker, och när man kommer ”för nära” sitter den blick stilla, stel av skräck istället för att som den grå helt enkelt hoppa därifrån.

Barnen då? Isak var ju den som önskade sig kaninerna allra mest, och är den som är ivrigast på att ta hand om dem. Det är också han som har mest tålamod att låta kaninerna bekanta sig med honom, Tindra höll fram morotsbiten 20 sekunder sen ledsnade hon och gick uppgiven därifrån medan Isak tålmodigt satt och väntade tills kaninerna vågade sig fram. Själv måste jag förstås erkänna att jag är kär. Jag som egentligen inte tycker om djur alls kan nästan inte slita mig från buren. Jag skulle gärna sitta där i timmar om det inte vore för allt annat som måste göras…