Billekarna ja… Jag skrev ut, klippte isär och vek ihop dem till ”lotter” som vi hade i en liten pappkartong. Endast ett fåtal av dem användes. Vi hade nämligen ordnat någonting annat, något som slog billekarna med hästlängder; hörlurar och bilfästen till barnens paddor! När de har paddorna i knät blir de lätt åksjuka men nu när skärmarna kom upp i ögonhöjd var det inget problem. De tryckte igång varsin film och satt sedan och fnissade i baksätet hela vägen till Danmark. När de tröttnat på ”sina” filmer bytte de plats och tittade på varandras. Helt suveränt. (Säga vad man vill om dessa skärmar, men som rese-räddare är de oslagbara!)

”Ääär vi inte framme snaaart???!!!” var tionde minut byttes mot:

”Är det här lunch eller kvällsmat?”
”Va, är vi redan halvvägs?”
”Måste vi stanna och rasta?”
”Säg till när vi kommer till bron!”

Det ENDA gnället på hela bilresan kom från Tindra 15 minuter hemifrån då hon ville ut och sträcka på benen. Helt förståeligt då hon suttit still i flera timmar, men när hon tittade ut och såg att vi var utanför Hallsberg insåg hon att det knappast var nödvändigt med en paus…

Bilder från resan kommer inom kort.