en chansning

Det var hostigt och gnälligt i morse men eftersom ingen av dem hade feber så hoppades jag att de skulle piggna till efter en stund och skickade iväg dem till fritids. Det var en chansning och…

…naturligtvis hade jag fel. Isak ringde efter lunch och lät för ynklig.
Det var dock inte värre än att de kunde gå hem själva, äta glass, se på film och ta hand om varandra tills jag kunde komma loss från jobbet några timmar senare. (När nästan all personal gått på semester funkar det inte att ytterligare en är hemma och vabbar…)

Skönt att ha stora barn!